Svacka

Vart tufft ett tag nu, alla magnetröntgen är gjorda och jag har fått veta att jag inte kommer få operation varken i nacken eller ländryggen. All min energi och framtidshopp låg i att jag inom ett år skulle vara opererad och kunna ha ett riktigt liv igen.

Skadorna har blivit fler sen magnetröntgen för ett år sedan men inte tillräckligt för att jag ska få en operation. Sjukgymnastik och hoppas på att det ska läka självmant är receptet. Har inte så stor tro på det då jag under senaste året tränat duktigt och gått ner 30 kg. Belöningen för det är att diskbråcket i nacken är kvar och jag har två nya utbuktningar som är början på diskbråck. I Ländryggen hade jag redan hoptryckta kotor då förra operationen blev för akut och diskarna fick tas bort helt. Där har jag nu ett nytt diskbråck och nya slitage som jag inte riktigt förstår.

Om jag blivit sämre av det som ska vara det som ska göra mig bra hur stor är då chansen att det helt plötsligt ska vända? Jag har tappat hoppet om att kunna jobba den närmsta tiden.
Jag är så fruktansvärt less på att vara beroende av bidrag och behöva tigga om varenda krona.
Är förjävligt att få avslag på medicin jag har recept på. Lägger 800 på Voltarensalva varje månad.

Har försökt få dagarna att ha meningsfullt innehåll för att inte helt falla ner i mörkret. Flera bra uppdrag för Rädda Barnen nu. Priset är högt fysiskt då jag får planera in att vara sängliggande dagen efter jag gjort något för dem. Men det är så värt det! Jag har en plats där jag är välkommen och kan göra något bra. Fyra timmar räcker för att slå ut mig, att sitta är värst. På möten och utbildningar där man ska sitta på en stol ser jag rätt lustig ut då jag varvar med att stå, göra konstiga rörelser eller sitta i skräddarställning på golvet. Folk vänjer sig som tur är och slutar titta på den konstiga tanten efter en stund.

Får i alla fall smärtlindrande morfinpreparat än så länge. hoppas bara inte läkaren får några ideer om att ta bort dem, då vet jag inte hur jag skulle klara mig.

Hjärtan och jävulskap

Blev en fin kväll med tösen, pasta och stjärnskådning, choklad och bubbel.
Förstår inte varför folk ska vara så bittra över att vara singel på alla hjärtans dag. Finns så många sätt man kan fira kärlek på och förmodligen fler att älska än partner eller tillfälliga dejter, singelgrupperna på facebook var fulla med bitterhet och desperata rop efter sista minuten dejter.

Idag skriker kroppen högt och trotsigt som en tråring som just upptäckt makten i ordet nej, har fått avboka tid hos jobbkonsulenten och förhandsvisning av film. Skulle vilja kliva ur kroppen och hänga in den i garderoben tills den börjar bete sig. Är ett årsmöte ikväll som jag fortfarande hoppas på att kunna vara med på, ska vila och köra tensmaskin och hoppas att värken vill släppa och ge mig ett par timmar. Jag har verkligen inte tid att ha ont den här veckan.

Bytesgrupper och gratismat

Micro problemet är löst, satte ut annons i ett par bytesgrupper på facebook i morse och frågade efter juicecentrifug och microvågsugn. Efter bara en timme hade jag fått svar av en kille som erbjöd sig att köra hem en micro åt mig mot en chokladkaka om jag hade råd, annars skulle jag få den ändå. Vilka människor det finns. Prutade upp priset till två chokladkakor och nu står den fungerande micron i köket. Inte vacker och inte ny men fullt duglig och så behövd då jag inte alltid kan laga mat och när jag kan gör jag stora mängdet så att dottern ska kunna värma den och äta på dåliga dagar.

Dagens matkasse via Food2change var inte dum alls, inga torrvaror eller proteiner men ovanligt bra grönsaker som omväxling. Var någon fryspåse med mango som hade gått sönder så mellanmål blev mangosmootie. Imorgon blir det att koka broccolisoppa och idag får kycklinggrytan en fin gurk och äppelsallad som tillbehör. Fick en väldigt massa äpplen så jag hoppas på napp på juicecentrifugen. Annars får jag väl göra en äppelpaj så jag får i dottern frukten ändå. Inte lika nyttigt men bättre än att inte äta den alls.

Gjort övningarna jag fick av sjukgymnasten och den ena hantelövningen var riktigt bra, känner hur den öppnar upp spänningarna som blir av min onda nacke, gick förbi vårdcentralen och bad dem boka en ny tid, finns säkert fler bra övningar hon kan lära mig.

Värken är hanterbar men konstant. Pressar mig igenom dagarna och äntligen har vågen börjat röra sig neråt igen, den stod still väldigt länge trots strikt diet och daglig aktivitet. Jag vet att det blir platåer där inte mycket hände men det är så frustrerande och jag behöver se en stadig förbättring som kvitto på min anstängning.

Lunkar på

Inflammationen i kroppen vill inte släppa så dagarna går rätt tungt men det mesta blir gjort.
Igår började jag som vanligt med mina piller och en timme på tensmaskinen, tog mig till sjukgymnasten och fick ett vettigt bemötande och den hjälp jag efterfrågade denna gången. Den nya såg lite skamsen ut när jag hänvisade till förra sjukgymnastens anteckning på mina sidor - ja just det du kan ju läsa det där. Jag svarade att det inte var någon vidare trevlig läsning och hon svarade -nej, ibland blir det fel. Nåja nu har jag en fungerande kontakt även där så det är välstädat på den fronten nu.

Efter det besöket ville jag bara sova och slippa värken som inte ville släppa mig men jag hankade på, lagade mat och diskade och tog mig till Rädda Barnen mötet på kvällen. I slutet av mötet när klockan började närma sig nio släppte värken helt för en stund. Satt och oroade mig för att svimma under föreläsningen och sen sa det bara poff! Hade stoppat i mig alvedon utöver Oxikodonet och det kom upp i en nivå där jag fick känna mig som en riktig människa en stund. Jätteskönt men det hade hellre fått komma medan jag hade mycket att göra och inte när det är dax att börja natta sig.

Idag har jag varit in och hämtat gratismaten som Ica annars skulle slänge, behöver fylla på skåpen efter allt jag fick slänga för kylproblemen men det blev inte nån större utfyllnad denna gång, frukt, bröd och ett paket ris. Håller tummarna för bätre lycka på torsdag, men vi är så många som hämtar nu så det blir inte så mycket per person.

Ikväll ska jag simma med en barngrupp för RB, till dess blir det att vila och göra lite muskelstärkande övningar. Jag orkar inte så mycket just nu och huvudet verkar inte heller vilja fungera, glömmer bort allt om jag inte ställer larm i telefonen för varenda sak jag behöver komma ihåg att göra, det enda jag kommer ihåg är att dricka vatten och gå på dass.

Mitt hjärta brast en smula

Det finns ett transitboende i Malmö för människor som väntar på utvisning. Där blandas alla åldrar och familjekonstlationer. Gemensamt är att alla är på väg att skickas bort till ett land de inte vill återvända till och jag kan tänka mig att uppgivenhet, sorg och ilska är vanliga sinnesstämmningar.

Mitt i detta finns ett låst lekrum. Ikea har sponsrat och det hade kunnat vara en ljus fin plats för de barn som lever i boendet med sin egen oro omgivna av vuxna som är i sin egen kris likväl som de behöver se till barnens. Men nej. Rummet står låst för personalen ser inte att de har personal nog till att hålla lekrummet öppet. Jag förstår inte varför det inte kan få vara öppet ändå, det är ju inte så att de har investerat pengar i det och behöver oroa sig för kostnader om något skulle gå sönder. Kanske har de andra anledningar men jag förstår dem inte.

Var på möte med Rädda Barnen i Onsdags och hittade flera projekt jag kan och vill engagera mig i som volontär. Bland annat kommer vi att åka ut till boendet på söndagar och öppna lekrummet och ge barnen en stund där de får vara barn med vuxna ledare som har tid att se dem och leka med dem. Hade det vart möjligt att åka dit själv och öppna lekrummet hade jag satt mig på tåget alla de dagar jag ändå är hemma och inte gör någon nytta. Men för att göra det måste vi alltid vara två eftersom det finns regler för att göra saker ensam i arbete med barn. Förståeligt men tråkigt.

Lunds lokalförening är störst i sverige och det är många projekt jag ser fram emot att vara en del av och som ny får man möjlighet att gå utbildningar för att kunna göra ett riktigt bra jobb.

Förra helgen fick jag nog av hur volontärarbete fungerar när det inte fungerar. Efter att ha tillbringat 2 timmar med att vakta en tomt växthus utan nån möjlighet att värma sig eller gå på toaletten sa jag -tack och hej! för mig på Mejeriet. Tjejen innan mig hade blivit stående i 3 timmar då det bara kom fyra besökare på hela tiden. Det var en stor muskfestival med mycket som hände på mejeriets område och till det hade man bestämt att växthuset i andra änden av parken skulle stå öppen för att besökarna skulle kunna gå dit och se på blommor i ljus. Efter en halvtimme fick jag två besökare som gjort promenaden från området, de kom in, såg sig omkring och frågade - Is this it? Kände mig rätt dum över att de gått dit i onödan när jag inte hade något att berätta om vad utställningen skulle bestå i mer. Det enda svaret jag fick av ansvarige var -Som jag har förstått det ska det vara blommor och en massa lampor. Efter en ytterligare en timme kom det besökare som visste om att om man rörde vid blomman belystes den med uv-ljus och det var lite fint så jag fick se meningen med det hela innan jag stängde ned.

Jag skrev till ansvarige på messenger där vi tidigare hade haft kontakt under kvällen men fick inga svar. Skrev flera gånger att jag behövde avlösning, det var för kallt att stå där och jag behövde verkligen få gå på toaletten. Att sätta mig i gräset i stadsparken kändes inte rimligt. Tiden gick och den ansvarige hade innan sagt att han bara skulle jobba till åtta och när den tiden hade passerat och  han inte svarat insåg jag att jag förmodligen skulle få stå och frysa i ett växthus där ingenting skulle hända fram tills volontärpasset slutade klockan 23.
Jag låste dörren och gick tillbaka till mejeriet där det var härligt drag med mycket folk och musik, gick på toaletten och lämnade nyckeln i garderoben, med viss sorg och väl medveten om att det inte skulle bli fler trevliga stunder i det som är mejeriets ordinarie volontärverksamhet med de uppgifter jag sett fram emot att göra. Mycket riktigt, efter att jag lämnat in nyckeln plingade det till i telefonen igen - Att bara stänga ner en konstnärs utställning på eget bevåg är dock inte okej någonstans.

Nåja, ska jag göra obetalt arbete i åtta timmar gör jag det hellre där jag gör verklig nytta. De timmar min kropp fungerar vill jag få känna att jag gör något jag kan vara stolt över, inte ens om det hade vart ett betalt jobb hade jag övervägt att stå en lördagkväll i kylan och ensamheten en hel kväll. Priset var högt, det är det alltid när jag gjort något. Jag får räkna med att bli sängliggande dan efter ett jag gjort något så länge. Normalt är jag glad över alla trevliga människor jag träffat och musik jag hört bitar av men nu stod jag och gick sönder helt utan mening. Förutom värken som alltid kommer hade jag feber i två dagar. Efter spelningar har jag visserligen ont men då vägs det upp av trevliga minnen. Under 8 timmar i garderoben möts man av förväntansfulla besökare som smittar med sin glädje. Arbetsuppgiften är enkel men jag kan lägga stolthet i att göra den snabbt, bra och med ett leende. 
Den delen kommer jag verkligen att sakna.

Nytt är alltid bättre?

Fick en ny kyl i fredags, kan konstatera att jag önskar att jag inte hade felanmält den, visst var det jobbigt att avfrosta frysen varannan vecka för att den frös igen men det blev lite väl dyrt att byta ut den, själva kylen var gratis men det kostade mig större innehållet av mitt skafferi.

Tydligen ska kylen vara så varm att chokladen i skaffetiet intill smälter, felanmälde och Lkf ringde upp och sa att kylar funkar så. Förstår inte riktigt varför de placeras intlill skafferiet där man har mat som ska förvaras svalt och torrt isåfall. Har plockat ihop två påsar med saker som har blivit äckliga av att stå i värme sen i fredags, tvivlar på att det är nyttigt att äta popcorn som legat i smält fett i 6 dagar. Om det nu är så kylar ska fungera varför placerar man då kylen intill skafferiet? Nåja, möblerat om och ställt in porslinet där och flyttat över den mat som fortfarande går att äta till porslinsskåpet. Väldigt irriterande för min ekonomi tillåter inte riktigt att jag slänger två kassar mat.

Har även dödat juicecentrifugen, fick ihop en tillbringare juice innan motorn brann och den la av för gott. R.I.P,  den kommer vara saknad. Vi är rätt dåliga på att äta frukt i det här huset och det lär dröja innan jag har råd att köp en ny sån. Hoppas jag lyckas klara resten av dagen utan att det blinkar prislappar på hur mycket jag får slänga. Men, men, dagen är ung. Det är bara lunchtid än så länge.

Underbara grovarbetare!

Varannan vecka blir min lägenhet ordentligt städad, badrummet blir skurat med klorin och golven i övriga lägenheten tappar sin smuts mirakulöst. Jag lyfter inte ett finger och försöker att lära mig att inte skämmas allt för mycket när det kommer en liten tant som trollar bort all skit på två timmar. Det skulle ta mig en vecka att göra det hon gör och jag känner mig rätt dålig som människa över att hon ska behöva torka bort min skit. Bokstavligen.

Jag försöker att hålla efter och se till att det inte blir äckligt, har själv städat hotellrum där det legat använda kondomer på golvet. Medan hon städar sjunger hon och när hon gick igår satt jag vaken en stund extra och bara njöt av hur rent och fint det blev. Jag vill verkligen göra något utöver den lilla lönen hon får, (en städare tjänar verkligen inte vad deras arbete är värt) för att visa hur mycket jag uppskattar hennes arbete, vet bara inte vad än. Jag är ju inte direkt rik på mitt bidragsberoende så det får bli något finurligt som inte är så dyrt men ändå lite speciellt.

Felanmälde en massa till hyresbolaget förra veckan så idag har det vart en massa hantverkare här.
Jag har lite dåligt filter på vad jag säger, speciellt när jag är nyvaken (skyller på det), In kommer en kille precis i min smak, lång smal och full med tatueringar. Står i badrummet och stirrar på honom och tänker att jag ska säga något smart istället för att bara dumglo -Åh du är typ täckt med tatueringar det är därför jag stirrar, kan du snurra, helst skulle jag vilja be dig klä av dig så jag kan läsa dem men det tänker jag inte göra för då blir det en "me too" grej av det hela. Snyggt Tova! det var smart sagt!
Det hela blir inte direkt bättre av att jag är iklädd en hemsk ormskinnsmönstrad blå säck till klänning som får mig att se dubbelt så bred ut, (och ja, jag är bred nog utan att det behöver dubblas) stora orangea glasögon och ett beiget hårband med ödlor på. Självklart osminkad med röda fläckar i hela ansiktet.

Killen fixar stoppet i handfatet som jag har felanmält och vi småpratar lite, han kollar runt och ser en massa saker som behöver fixas som jag inte ens har tänkt på, han byter duschslangen, tätar avloppet under handfatet, sågar till avloppsröret från badkaret och erbjuder sig att komma förbi med en ny toasits. Passar på att klä på mig riktiga kläder och lägga makeup innan han kommer tillbaka och får den bästa komplimang man kan tänka sig för ansträngningen. När jag öppnar säger han - Vem är du? Glimten i ögat och ett kvitto på att jag inte bara är en gammal snusktant som äter hantverksögongodis till frukost.

Kyl och frys blev utbytta mot en bra fungerande modell som stänger dörrarna automatiskt så två stora tjatmoment kan strykas från listan över saker jag tjatat på dottern om, -Stäng kylskåpet ordentligt så maten slipper bli förstörd! och - Torka upp det förbannade vattnet när du har badat!

Tack som fan till alla människor som utför jobb som gör mitt liv så mycket bättre!

Dollybollar och otyg.

Min garderob är liten nog att rymmas i en resväska så det är aldrig svårt att packa om jag ska resa någonstans, Har några klänningar, två par långbyxor och några korta leggings samt underkläder. Senast jag var på semester fick jag lämna in kläderna på ett tvätteri efter halva veckan för att jag helt enkelt inte hade mer att byta till och allt var äckligt av värmen.

Det mesta sitter väldigt illa eller är trasigt så det blir att pussla med korta leggings under långbyxorna så att inte de decimeterstora hålen på insidan av låren ska synas, det anra paret lånbyxkor är sönertrasade i nederändan av menen och jag tänkte testa att bara klippa bort den värsta biten, har ingen symaskin och noll tallang att fixa det med nål och tråd.

Klänningarna är inköpta under de år jag vägde 125 kg och hänger som säckar.
Den lilla del av socialbidraget som ska gå till kläder och skor har gått till att köpa underkläder, trosorna ramlar helt enkelt av annars och diskbråcken i nacken behöver bh med bra stöd för att inte behöva ta mer belastning från mina Dollybollar.

Jag ska gå och titta om jag kan hitta några större storlekar nu på rean då den är nere i halva priset på reapriset i de flesta butiker. Gjorde förkoll på deras hemsidor igår för att inte behöva leta för mycket och bli besviken. Fick stryka flera butiker direkt från listan att ens gå in i . Många stora billiga kedjor har en storleksgräns där de helt enkelt inte säljer kläder större än 42 eller i bästa fall 44. Storlekar jag inte kunnat använda på flera år men nu borde det finnas något i 44 av stretchigt material som jag kan komma i.

Mest ser jag fram emot att det ska bli vår, min hemska vinterkappa är så stor att alla tre tonåringarna fick plats i den. Ser ut som en slusk och får ofta det bemötandet banken och andra klädkodad personal ger till kunder som ser ut att vara av tvivelaktigt värde. Har en tunn röd jacka som jag kommer kunna se represntabel ut i vår. Till nästa höst ska jag ha sparat ihop till en ny vinterkappa. Och rensat ut alla kläder som numera bara är otyg.

En liten tant som kommer med rätt piller...

Vore inte så dumt med en sån, tar morfinet det första jag gör när jag vaknar eftersom det tar ett tag innan det börjar funka och jag kan komma igång med dagen. Idag lär det bli intressant att se hur den här dagen ska gå att få igång, råkade ta insomningstabletten istället för smärtlindringen. Koka kaffe och bita ihop för mer sömn behövs inte, sovit både länge och gott redan. Nu är jag lite groggy och får hålla ut tills det luriga lilla vita pillret slutar försöka natta mig.

Var på möte med Ips igår, nu när jag vet att jag har alla remisser och en läkare som kommer ge mig det jag behöver hoppas jag på att få ett jobb inom en månad. Om jag får jobba 3-4 timmar per dag och kommer upp i en lön där jag får ut 10.000 blir jag fri från soc och ekonomin blir mycket bättre än vad den är nu. Med egen inkomst kan jag även börja läsa igen, uppdatera mig på allt jag missat de senaste tio åren när jag bara legat hemma. En färsk akademisk utbildning som kan ge mig ett riktigt jobb som jag är ordentligt intresserad av med såna där stora pengar som andra får i lönekuvertet.

Rensade bort den sista människan bland mina vårdgivare som jag inte trivs med igår. Sjukgymnasten var en direkt dryg och otrevlig kvinna som jag försökte prata med igår. Jag har fått låna en Tens-maskin, normalt lånar man den en månad och sen får man en räkning på att hyra maskinen efter det. Plattorna till maskinen kostar 180kr och håller max två veckor. För att jag ska kunna köpa sådana vill Soc ha en en räkning på att jag hyr maskinen och har betalt för den men sjukgymnasten hade bestämt att jag får låna de till efter hennes semester, 6e mars. Jag bad henne att skriva ett papper på att jag har maskinen på lån och att räkning kommer dröja. -Nej så jobbar vi inte, vi skriver inga papper. -Kan du skriva ett papper om att du inte kan skriva några papper för annars får jag inte pengar till plattorn och kan inte använda maskinen fören du skriver en räkning? -Sluta fåna dig! Var hennes svar på det.
Sex veckor -många hundralappar jag inte kan ta från några gömmor för att kunna använda tensen. Sjukgymnasten var nedlåtande och otrevlig genom hela det första sjukgymnastbesöket jag hade för ett par veckor sen med och jag känner att när det gäller min hälsa och de personer som ska vara till hjälp för att jag ska må bra tänkte jag inte längre ha några kontakter som inte fungerar. Gick ner till receptionen och bad hos en ny tid hos sjukgymnast och då ABSOLUT INTE hos den människan.

Idag gör jag inte ett skit!

Idag tänker jag inte göra något. 
Bara vila och hoppas att jag slipper feber, den verkar komma vid minsta ansträngning.

Eller jo, något gör jag alltid, blir böcker i både ljud och blädderformat och kanske något avsnitt av Black Mirror, sparar på dem eftersom de finns så få. Blir ofta två böcker per dag, jag måste ha konstant stimulans för huvudet när kroppen inte kan göra tillräckligt. Tvn står på hela dagarna, Ett tag blev det netflix uppåt tio timmar om dagen men sen jag blivit mer aktiv har jag valt att läsa istället. Jag känner mig duktigare då men det är egentligen rätt fånigt, allt man gör är att ta del av en berättelse via olika media, det borde inte vara något snobberi att berättarformat som bara delar ord skulle vara bättre än de mer heltäckande filmformatet.

Dieten funkar bra till vardags, näringsdryck alla mål utom ett då jag ser till att äta något proteinrikt och gott. Igår blev det svullande av det sämre slaget, förmodligen för att jag har mens. Ska försöka att inte låta en dålig dag påverka mig så mycket som det ibland gör, blir så besviken när jag inte ser förbättringar på vågen och nu lär den inte vara trevlig fören i slutet av veckan. 

Hade det inte vart för det galna sötsuget jag får av sömnmedicinen hade jag kommit längre, efter att jag tagit insomningstabletten skriker det efter socker, oftast minns jag inte vad jag stoppar i mig och får ta en skade koll på spåren intill sängen. De flesta nätter verkar jag nöja mig med ett glas oboy men natten mot söndag hade jag tryckt i mig två kakpaket jag skulle ha med mig till bokbrunchen. Normalt har jag inte sån skit hemma för jag vet hur det går då. 

Är väldigt rastlös så det här med vila blir nog svårt.

Den härliga Gubb-baletten

Jag har aldrig fastnat för tunga blåsinstrument och äger inga jazzskivor men jag volontärar gärna på den lokala jazzklubben ett par gånger per termin. En del musik är trevlig i sig men det bästa är publiken, det verkar som att jazzfans har ytterst utvecklade personliga sätt att digga. olika kroppsdelar som gillande ska skakas och ansiktsuttryck som verkar framtagna enbart för musiken. Alla andras ögon är fästa på scenen utom mina, de vandrar över äldre (mestadels) män som lever ut musiken i små eller lite mindre men ack så intensiva rörelser. Min egen lilla gubb-balett som gör mig så varm i hjärtat att se, det är en smittsam glädje i deras uppskattande av musiken.

Själva jobbet är så jag nästan kan känna att jag räcker till, 4 timmar där man ska stå i kassa eller garderob. Den delen klarar jag, jag är bra på att stå och vara trevlig, sitta däremot bör jag slippa. Det ska  ställas i ordning möbler innan spelningen och även om man jobbar gratis är det sällan populärt att man inte kan göra alla sysslor så när jag på första mötet sa att jag inte kan lyfta ifrågasatte någon om jag alls borde få vara med. Men alla behöver ju inte lyfta möbler, jag kan torka borden och ställa ljus på dem. Det är ju inte så att jag bara står och skräpar och jag förstår att jag måste övertyga för att få plats i gemenskaper där det finns fysiska förväntningar på deltagarna. Vilket gäller de flesta aktiviteter. Men jag har haft min sängliggande issoleringstid, nu tänker jag ta plats och envisas för att få vara med i livet och få bidra med det jag faktiskt klarar.

Gnällfria veckan är över

Varit väldigt tyst från mig denna vecka.

Har nog hittat läkaren som äntligen kommer att hjälpa mig, fått remiss till magnetröntgen för hela ryggen, remiss till neurolog och kirurg samt smärtkliniken. Det mesta kommer dröja ett tag men nu vet jag i alla fall att det kommer hända något. Så jag har vart rätt lättad och bitit ihop sen telefonsamtalet. Fått en första tid inbokad den sista februari men övriga remisser har minst 3 månaders väntetid.  Idag är en dålig dag och väntan känns lång så nu är jag gnällig igen.

Förra läkaren beviljade bara magnetröntgen för nacken eftersom han inte tyckte att jag kan ha ont nertill eftersom jag redan blivit opererad en gång för 10 år sedan då de helt tog bort diskarna. Provsvaren på nackröntgen där det är konstaterat att jag har kvar diskbråcket de hittade förra året och att det är en ny utbuktning ( det som hos mig alltid verkar bli ett fullskaligt diskbråk )  gick först till honom och han skickade mig ett brev där han skrev att inget har förändrats och att jag ska fortsätta med sjukgymnastik, den nya utbuktningen nände han inte ens.  Jag talar om samma läkare som  tycker att jag inte behöver smärtlindring och att -diskbråck är inget man kan hålla på att operera bort, så vad ska det vara för mening med magnetröntgen för att konstatera dem? Funderar på att skicka ett svar på brevet att han kan stoppa upp sina råd i valfri kroppsöppning för att jag numera har en riktig läkare.

Vaknade med värk 03 och tog en första tablett, ingen feber i alla fall. Tog ett varmt bad och körde tensmaskin i svank och nacke utan större förbättring så det blev en till tablett 06. Kollade tempen igen och konstaterade att nu var den heta polaren tillbaka med 1 grads ökning på termometern. Dagens tablettdos är slut och jag hoppas det ska lätta såpass att jag klarar ett par timmars möte från 10. Känns surt att dottern kommer hem ikväll när lägenheten ser ut som skit och jag kommer vara för död för att laga mat eller umgås med henne mer än i från sängen. Saknar henne så och vi har så lite tid tillsammans just nu, den tid vi hade förra helgen sumpade vi med bråk. Eftersom jag vaknar och har ont så galet tidigt är den bra stund jag kan få ut av dagen och vara aktiv inte ens under en tid som tösen är vaken. Hoppas på att få höra massor om hur hon har haft det och att hon vill tillbringa lite tid vid min säng i alla fall.

I väntans tider

Ikväll blir jag äntligen med tonåring. Dottern har vart i Norrland på ett alldeles för långt jullov men kommer hem ikväll. Hon kommer att vara upptagen med sitt och inte ha så mycket tid att leka med mamma men bara att hon är här ljusar upp världen så mycket.

En underbart driven liten dam som inspirerar mig med sin beslutsamhet och hur hårt hon jobbar för sina drömmar. Det ger mig så mycket extra styrka till att kliva upp ur sängen och göra saker även om jag har ont. Klarar hon så mycket stort ska jag åtminstone klara det lilla tänker jag och tar mig ut på volontäruppdrag och ärenden.

Inte alltid, smärtan går inte att ignorera när det blir för mycket, fick rådet igår att söka mig till smärtkliniken, säkert jättebra om man har värk som inte beror på direkt trasiga skelettdelar och nerver i kläm, hoppas mer på en opperation som lagar det som är fel än att gå kurser för att tänka bort smärtan.

Nakenfisar och vampyrer.

Det är en rätt dålig kombination att ha ont och vara rastlös, hade helst velat ha en teleporter som skickade mig direkt till simbassängen på Högevall, gärna utepoolen med virvel som snurrar en runt, när man blir trött på att simma kan man bara ställa sig i en Karate Kid ställning och åka varv efter varv med strömmen.
 Finns inga vettiga busshållplatser att ta sig dit och jag fixar inte att cykla idag.

Istället borde jag dra upp persiennerna och låta grannarna få en syn de aldrig kommer glömma. Har en massa sänganpassad gymnastik jag pysslar med när rastlösheten slår till och orken inte finns till riktig motion. Kläder är inte något som används i det här huset som bebos av notoriska nakenfisar om det inte är folk på besök så just nu skulle grannarna få se en naken tjockis som står på alla fyra och gör konstiga svankjuck med en bok i näven och två dagar gammalt smink utsmetat över ansiktet.

Skulle ha jobbat på klubb igår men jag har nog en inflammation i ryggen och feber rår pillrena inte på. Ikväll är det lajv och jag SKA dit. Det håller till knappt hundra meter härifrån så det är ett rimligt mål.Vuxna människor som låtsas vara vampyrer och plottar mot varandra, sista gången i just det här spelet och min karaktär är en mordisk liten sak som vill ha ihjäl så många som möjligt. Allt dödande sker med tärningar och jag har många såna! Perfekt sätt att strida för en annars rätt orörlig tant, i verkliga livet kan jag säkert ha ihjäl nån genom att sätta mig på dem tillräckligt länge. Men i verkliga livet är det inte så många som jag ogillar tillräckligt mycket för att önska livet ur.

Vaken tidigt nog att väcka tuppen

Vaknade 05. Helvetes värk. Skrivit i mina vårdkontakter och hoppas läkaren hör av sig, frågade om jag kan få en spruta eller något så jag klarar den här dagen i alla fall. Ska stå i garderoben på Mejeriet 18.30-02 och det ser väldigt mörkt ut att klara det. Om jag inte kommer till det har de nog svårt att få tag i ersättare och frågan är om de vill ha mig i fortsättningen. Det är inte populärt att utebli när folk förlitar på sig att man ska vara där. Det är inget tungt jobb, stå är en av de saker jag klarar bäst. Det är klart enklare än att sitta.

Igår var jag på spelkväll i vad som troligtvis är malmös trevligaste hem. Det bjöds på Borjst och mängder av små fåniga spel som jag dessvärre inte hann testa. Min kära rygg var inte tacksam trots att hjälpsamma människor ordnade så att jag fick komma dit med bil. Jag klarade att sitta under middagen men sen blev det inte mycket mer, medans folket spelade låg jag i soffan och kved tills det var dax att åka hem, då pep jag en stund i bilen för att  sedan avsluta kvällen med att gråta i sängen.

Vardag igen

Vart på vårdcentralen för att försöka få de intyg Soc vill ha på att jag behöver min receptlagda smärtlindring, det fanns ingen tid för läkaren att hjälpa mig så jag får vänta på en tid efter att jag varit på magnetröntgen.

Överklagat ytterligare ett avslag från Socialtjänsten och skrivit fyra mail åt dem i andra ärenden.
Avbokat tiden hos IPS, ( Särskild avdelning på socialen som ska hjälpa mig få nån form av arbete efter min förmåga så att jag någon gång ska bli fri från bidragshelvetet)
skulle ha en träff där idag men det blir för mycket att ta sig dit och sitta så länge när vi ändå inte kan planera något på det mötet innan jag vet att jag har fungerande smärtlindring. Det går inte att planera för jobb om man inte klarar vardagen.

Ikväll ska det bli trevligt i alla fall, har turen att få åka med några till malmö på brädspelskväll, hade inte funkat om jag behövt krångla med bussar och gå långa sträckor men nu blir det bilresa  och med resten av voltarensalvan ska det kunna bli ett par timmars rent nöje i trevligt sällskap.

Är saker inplanerade Fredag och lördag med och jag verkar få låna lite pengar till att köpa tensplattor och ny värksalva imorgon så jag hoppas verkligen på att kunna göra det som står i kalendern. Men att låna pengar får man tala tyst om. Lånade pengar ser Soc som en inkomst och då blir det genast 100% ränta på det hela. Dels ska man batala tillbaka den man är skyldig och får Soc reda på saken drar de av det som inkomst för nästkommande månad. så ett lån på 300 blir 600 mindre i plånboken.

Idag kommer beställningen från matsmart, en månadsförbrukning av dietdrycker. När jag inte kan röra mig ordentligt går det fort för vikten att öka och det är inte så bra för hälsan. Stillasittande perioder är det bra att byta ut maten mot näringsdrycker för att det inte ska skena iväg helt. Matsmart säljer utgångna datum för mindre än halva priset så det funkar för plånboken med. Slog viktrekord på 97kg i veckan, det är ett nedre rekord även om det låter groteskt mycket på 160cm. Men för mig är det ett kvitto på att det går åt rätt håll. I våras visade vågen 122,5 när jag jag vägdes på sjukhuset.

Gratis mat

Jag hoppas att Ica har tagit in för mycket varor och inte fått sålt allt gott under nyår.
Imorgon ska jag hämta en matkasse via http://www.food2change.se/
Har man dålig ekonomi kan man ansöka om medlemskap där och för 500kr i halvåret får man kallelse (ofta varje vecka) att hämta mat som affärerna annars skulle slänga.

Ser väldigt olika ut i olika butiker vad som blir över och hur mycket mat det blir. Butiken i Lund var redan lite för duktig att ta tillvara på sitt svinn då de lagar luncher som de säljer i sin egen chark så det blir mest torrvaror som fått kross-skador, bröd och bananer får man så gott som alltid.

Ibland blir det nån färskvara med, ägg, smör eller nån korvbit. Det är ett tjugotal som hämtar mat så det ska delas upp och sen är det ett litet lotteri vad man får. Fiskmat och Marsvinsfoder har jag svurit över men jag är glad över att skåpen är välfyllda på ris och pasta så det blir aldrig sån akut brist på mat som det kunnat bli tidigare genom åren.

Imorgon hoppas jag att folk ska ha struntat i att köpa hummer och oxfile så att det blir såndär riktigt tjusig nyårsmat. Jag tror nog inte chansen är så stor men nån gång borde det hända och det får gärna vara den här gången. En hämtning innehöll Ben & Jerry glass och då var det fest i munnen.

Ibland har jag fått tacka nej till att hämta för att jag helt enkelt har för ont för att ta mig dit. Det blir för tungt att bära då jag inte har bil utan får ta mig med lokaltrafiken. Imorgon blir det i alla fall nödvändigt oavsett vad ryggen tycker om saken. Får hoppas att det är riktigt bra innehåll för jag räknar med att tillbringa resten av dagen i sängen, utan tens maskinen och voltarensalvan hjälper inte pillerna i närheten av vad som behövs för en sån utflykt.