söndag 7 januari 2018

I väntans tider

Ikväll blir jag äntligen med tonåring. Dottern har vart i Norrland på ett alldeles för långt jullov men kommer hem ikväll. Hon kommer att vara upptagen med sitt och inte ha så mycket tid att leka med mamma men bara att hon är här ljusar upp världen så mycket.

En underbart driven liten dam som inspirerar mig med sin beslutsamhet och hur hårt hon jobbar för sina drömmar. Det ger mig så mycket extra styrka till att kliva upp ur sängen och göra saker även om jag har ont. Klarar hon så mycket stort ska jag åtminstone klara det lilla tänker jag och tar mig ut på volontäruppdrag och ärenden.

Inte alltid, smärtan går inte att ignorera när det blir för mycket, fick rådet igår att söka mig till smärtkliniken, säkert jättebra om man har värk som inte beror på direkt trasiga skelettdelar och nerver i kläm, hoppas mer på en opperation som lagar det som är fel än att gå kurser för att tänka bort smärtan.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar