Den värdelösa veckan var nog rätt bra på ett sätt, har gjort en massa saker idag och än har febern inte slagit till, första dagen med normal kroppstemp sen november. Vila och den nya anti-inflammatoriska betalade sig i en halv dags ordentlig aktivitet.
Cyklat till Ica och hämtat paket (men eftersom det är jag så fick jag såklart punka)
En låda med böcker från UNICEF och en ask med det mest saknade julgodiset - Gröna Kulor, ska man spara dem till nästa jul eller äta dem i efterskott är frågan. Ingen avsändare på paketet så jag får helt enkelt tacka någon. Tack någon!
Dammsugit och klätt av sängen, ska snurra sängens kläder i den underbara uppfinningen tvättmaskin och sen ska här lukta gott! Tanten ska badas i rosa vatten och orkeslösheten ska gnuggas bort.
Jag avskyr verkligen att vara inaktiv och det är inte läge för att må extra dåligt just nu.
Igår var det många tårar, vill inte veta av fler sådana. Ska försöka hitta ett skratt.
lördag 2 mars 2019
fredag 1 mars 2019
Veckan som aldrig började är snart slut.
Inte fått mycket gjort denna vecka, all luft gick som ur mig efter alla vårdbakslag.
Legat i sängen, minns knappt vad jag sett eller hört, tv.n är mitt sällskap och står på dygnet runt.
Har i alla fall betalat räkningar och beställt mat innan pengarna på kontot tog slut.
Jag måste alltså leta efter en vårdcentral och hitta en behandlande läkare, även om den jag träffade sist ville plocka bort mig från medicinen har jag så att det räcker i ett par månader, problemet är att det inte räcker i smärtlindringsväg med den gamla dosen jag stod på och det betyder att jag inte kommer få hjälp att slippa den värsta smärtan. Den gör i alla fall att jag inte behöver vakna av smärta efter ett par timmars sömn, med den medicinen kan jag precis klara att vara liggande.
Det är inte lockande att gå hemifrån när jag vet att jag kommer ha så ont av en bussresa att jag inte kan göra det jag åkt in till stan för. Om jag går är den akuta huggande smärtan inte där men istället blir det en mer tröttande värk som ger samma resultat, det jag gick hemifrån för att göra blir mer något att uthärda än ett nöje på minsta sätt. Jag är sammanbiten och ler sällan, folk gillar inte den sura kärringen som står när alla andra sitter.
Vet inte riktigt vad jag har att se fram emot närmsta tiden eller på längre sikt. Allt är väldigt mörkgrått just nu. Idag bestämde jag mig för att försöka laga mat trotts värkpriset, är väldigt less på näringsdrycker eller att äta tortillabröd med sådant som inte behöver lagas eller skäras. Jag bakade en potatis, det var smärtfritt, sen skalade jag räkor och gjorde kryddsmör, nu gör det ont och jag tänker vänta en stund med att äta så att jag kan njuta av godsakerna utan att värken överröstar smaksymfonin.
Får skriva listor och ställa larm, måste skriva ner saker att göra och följa dem hårt om jag inte helt ska växa fast i sängen nu. Promenader kan jag klara, gå ett par kilometer och sen hem för att lägga mig och vila igen. Välja bort tv:n mot kvalitetstittande, försöka att hitta lite social samvaro på Facebook.
Nån sak att städa varje dag och en god måltid om dagen och såklart hantelövningarna jag fick från sjukgymnasten för ett år sen, de ska tydligen vara vad jag behöver för att bli fri från värken, har inte hjälpt mycket under det år som gått, men skam den som ger sig?
Legat i sängen, minns knappt vad jag sett eller hört, tv.n är mitt sällskap och står på dygnet runt.
Har i alla fall betalat räkningar och beställt mat innan pengarna på kontot tog slut.
Jag måste alltså leta efter en vårdcentral och hitta en behandlande läkare, även om den jag träffade sist ville plocka bort mig från medicinen har jag så att det räcker i ett par månader, problemet är att det inte räcker i smärtlindringsväg med den gamla dosen jag stod på och det betyder att jag inte kommer få hjälp att slippa den värsta smärtan. Den gör i alla fall att jag inte behöver vakna av smärta efter ett par timmars sömn, med den medicinen kan jag precis klara att vara liggande.
Det är inte lockande att gå hemifrån när jag vet att jag kommer ha så ont av en bussresa att jag inte kan göra det jag åkt in till stan för. Om jag går är den akuta huggande smärtan inte där men istället blir det en mer tröttande värk som ger samma resultat, det jag gick hemifrån för att göra blir mer något att uthärda än ett nöje på minsta sätt. Jag är sammanbiten och ler sällan, folk gillar inte den sura kärringen som står när alla andra sitter.
Vet inte riktigt vad jag har att se fram emot närmsta tiden eller på längre sikt. Allt är väldigt mörkgrått just nu. Idag bestämde jag mig för att försöka laga mat trotts värkpriset, är väldigt less på näringsdrycker eller att äta tortillabröd med sådant som inte behöver lagas eller skäras. Jag bakade en potatis, det var smärtfritt, sen skalade jag räkor och gjorde kryddsmör, nu gör det ont och jag tänker vänta en stund med att äta så att jag kan njuta av godsakerna utan att värken överröstar smaksymfonin.
Får skriva listor och ställa larm, måste skriva ner saker att göra och följa dem hårt om jag inte helt ska växa fast i sängen nu. Promenader kan jag klara, gå ett par kilometer och sen hem för att lägga mig och vila igen. Välja bort tv:n mot kvalitetstittande, försöka att hitta lite social samvaro på Facebook.
Nån sak att städa varje dag och en god måltid om dagen och såklart hantelövningarna jag fick från sjukgymnasten för ett år sen, de ska tydligen vara vad jag behöver för att bli fri från värken, har inte hjälpt mycket under det år som gått, men skam den som ger sig?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)