Jag är inte så glad över att vara tillbaka här men jag behöver komma igång så jag kan ventilera uppgivenhet och frustration någonstans.

Allt var på väg åt rätt håll, jag hade bra smärtlindring, var nere på 90 kg (som mest var jag uppe på 126) Efter att medicinen togs bor i höstas har jag gått upp 20 kg.

Jag skulle sjukpensioneras och äntligen får mer pengar än existensminimum. Jobbade idellt för Rädda barnen och  unicef, Mina dagar hade ett innehåll även om jag fick begränsa mig till att göra saker som mest varannan dag.

Min läkare gick på tjänstledighet och kom inte tillbaka, medicinen förnyades men inget annat földjes upp oach jag fick inte träffa många läkare mer än en gång.

Riktigt eländigt blev det i oktober när senaste läkaren efter att ha träffat mig i tio minuter bestämde sig för att jag inte hade värk på riktigt, jag var missbrukare och psyksjuk och mer än antiinflammatoriskt skulle jag inte få av honom. Jag bröt ihop och vilje ge upp och dö, åkte in till psyket, de var trevliga men kunde inte göra något för mig eftersom mina problem inte sitter i huvudet utan i ryggen, fick stanna ett par dagar tills jag inte längre akut ville dö. De satte in mina mediciner igen eftersom de såg hur jag har det och inte såg mig som en människa som genast kan göra mer på medicin, inte någon knarkare i deras bok. När jag hade återbesök hos VC läkaren blev han väldigt arg, skrev i journalen att jag var manipulativ som hade åkt till psyket för att få medicin, ville jag ha hjälp så kunda jag vända mig till dem igen eller till beroendeenheten. Undra hur många år det kommer ta den här gången innan jag kan få piller och ha ett liv utanför sängen igan.

Träffade en ny läkare igen i januari, hon gick på senaste läkarens journalanteckningar trots att jag hade med mig ett intg från psykiatrin där det stod att jag inte hade någon psykisk sjukdom. Trots intyget tror hon inte på mig utan vill gå igenom psykiatrins journaler. Man skulle ju kunna tycka att de som är proffs på området har gjort sitt jobb och att en annan läkare kan ha förtroende för kollegan även om hon inte tror ett ord av vad jag säger.

Erbjöd mig att låta mig drogtestas hur ofta de vill bara de kan komma hem till mig eftersom jag är väldigt låst i sängen utan tillräcklig smärtlindring. Hon mer än halverade min dos så nu tar jag tabletter begränsat till några få dagar när jag vill få något gjort. övriga dagar ligger i sängen och lider.

 Igår skurade jag lägenheten och det tog många timmar innan jag ens kunde gå till toaletten efter det. Kissade på en kudde för att jag inte kunde hålla mig i väntan på att värken skulle lätta och inte ville förstöra madrassen.

Inte världens snyggaste inlägg, behöver mest komma igång med att verkligen öppna bloggen och skriva, ge mig ett par dagar så ska jag bli intressant igen. Så spännande nu en sängliggande tant kan vara.