Jag svär och gråter, sitter och skriver mail för att avboka mina volontäruppdrag. Det kommer inte bli populärt, har två trevliga uppdrag i nästa vecka, det är folk som är beroende av att jag finns där för att verksamheten ska fungera. Uppdrag jag bokat in innan de drog in min smärtlindring, något jag såg fram emot. Att få vara behövd och en del av livet. Det är viktigt då jag inte jobbat på många år. Det enda sociala jag har.
Smärtan lyssnar inte på min klagan, tar ingen hänsin till mina tårar, den håller i sig och säger -å nej gamle vän. Jag är här för att stanna, vi är vigda åt varandra och det finns ingen chans till skillsmässa från mig. Du har inte valt mig, det är ett tvångsäktenskap men det är ditt liv, acceptera mig eller gå under. Din plats är i sängen och din framtid är utstakad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar