Lite Ljus

Jag kommer få tabletter utskrivna, inte det jag använder men det kan funka. Vartenda litet strå behövs för att jag inte ska tappa hoppet just nu. Jag är livrädd för att behöva gå tillbaka till sängliggande igen. Min värk kommer inte mirakulöst att försvinna och utan tabletter vet jag allt för väl hur livet ser ut

Senaste  månaderna har jag fått ett par dagar varje vecka, Jag har engagerat mig som volontär med kompis sverige och haft roliga uppgifter för dem, har missat ett fåtal när jag haft för ont men i det stora hela har det vart lyckat. Jag har volontärat på mejeriet och fått musik och kultur för en kväll i garderob och med annat som behöver göras. De kvällarna har kostat mig ett par dagar i sängen eftersom ansträngningen där är hög. Jag har börjat lajva och lajvvärlden är välkomnande även för 40 åringar utan socialt nätverk, lajvandet har gett nya bekanta som bjudit in till bokklubbs söndagar och spelkvällar. Jag vill inte förlora det och bli isolerad igen.

Den här hösten har dottern äntligen fått se mamma aktiv igen. De dagar som har vart tunga har hon påmint mig om hur illa det var innan och hur mycket jag faktiskt gör nu, efter kvällar på mejeriet säger hon – mamma, det är bara ett par dagar i sängen och du har lyckats ta på dig strumporna själv. När jag fick beskedet om att jag inte kommer få smärtstillande längre kändes det riktigt hemskt för nu har jag så mycket som försvinner med det, allt socialt, allt hopp om jobb och möjligheten att vara duktig för min dotter. Jag kunde bara gråta.

 

I och med skadan i ryggen har jag gått upp 60 kilo, jag tappade alla sociala kontakter och förlorade min dotter i många år. Med piller kan jag få en del. Utan är jag tillbaka på inget igen. Sen i våras har jag gått ner 25 kilo, om man inte rör sig alls blir man fet hur lite man än äter. Innnan var jag vältränad, gjorde yoga dagligen och simmade fem dagar i veckan, nu har jag kommit en bit på väg med vikten, kommer aldrig bli som förr men jag kan cykla till stan och gå till konsum utan att bli sängliggande ett par timmar, utan piller blir ett besök på konsum (300 meter bort) en smärtsam historia. 

Kanske kan jag behålla det jag hunnit vinna nu och bygga vidare på det, det är inte säkert men det är ett strå i alla fall. Känns dumt dock att ta bort en fungerande medicin för att pröva den som alla missbrukar i amerikanska tv-serier. Hoppas att jag slipper galna biverkningar och får en hanterbar värk istället för den totalförlamande smärtan.

Sen jag skrev mitt förra inlägg har jag smort in kroppen från knäna till hårfästet med Voltarensalva och varit kopplad till min tens-maskin. Tens maskinen tar inte bort värken men den gav mig tillbaka armarna en stund i alla fall. Diskbråcket i nacken påverkar nerverna så att även armarna försvinner när det är som värst. Nu är jag nästan där igen, får avsluta och vila så att jag kan ta mig till apoteket och börja behandlingen på den nya tabletten. Håller tummarna för att jag ska kunna få något gjort hemma imorgon.