För sjuk för vård

Tyvärr kunde jag inte stanna kvar på sjukhuset. Jag klarar det inte fysiskt. Smärtmässigt har jag haft det värsta dygnet på många år. Första dagen stod jag i väntrummet 16-03 Min rygg klarar inte den kroppsställning man har när man sitter på en stol, skräddarställning på golv går bra. Fick sova 4 timmar första natten på en madrass som jag fick ont av att ligga på. Första dagen på avdelningen promenerade jag runt i korridorerna, kom upp i 5000 steg. Fick lite avlastning av ett gåbord och vilade stödd mot det och såg några avsnitt Vikings. Jag har normalt minst ont när jag går men jag behöver vila mycket. Kunde inte vila på sängen eftersom det gjorde ont att ligga på den så kroppen var trött och slut långt innan det blev tid att sova.

Fick min nattmedicin senare än jag brukar ta den hemma och skulle äntligen få sova vid nio. Normalt anpassar jag den efter hur lite ork jag har kvar i kroppen och jobbiga dagar kan jag sova tidigare än en treåring. Insomningstabletten jag behöver för att somna är aktiv kort stund i kroppen och det gäller att hinna somna innan den slutar verka. Jag hade precis börjat slumra på tabletten då två herrar stegar in och vill hälsa, nattpersonalen. Lyckas somna om men när en till tjej kliver in 20 minuter senare och väcker mig och är det ingen chans att jag somnar om. Efter en timme får jag en ny tablett men sköterskan gör en felbedömning och tror att det räcker med en svagare för att jag redan har fått en. Funkar inte riktigt så eftersom det gamla har gått ut behöver jag en full dos för att somna. Blev en vaken natt på sjukhuset, ont överallt, ingen möbel som jag kunde vila min kropp mot.

Min smärta är galet högludd. Jag frågar efter mer alvedon men den har de satt på speciella tider, att jag har så ont att jag ligger dubbelvikt hjälper inte, jag får vänta på alla tabletter inklusive alvedon. klockan är runt 05 och morgonmedicinen är satt på 08. Jag har så ont så jag ligger på golvet och piper. Då märks det att det är fel ställe att vara på, ingen bryr sig eftersom på psyk kan människor ha ångest ligga på golvet och sånt, inget konstigt och inget man behöver bry sig om.

Jag vill bara hem till min säng som jag kan ligga i, få sova och låta kroppen återhämta sig att veta att min nästa chans till sömn är 13 timmar bort ger mig panik. Jag kräver att få bli utsläppt att gå hem. De säger att de inte kan låsa upp dörren innan 07 och fram till dess ligger jag på golvet eller står lutad och skakar när jag kan resa mig upp. Under denna tid får jag inte ens alvedon. 

Två läkare kommer och försöker prata med mig, det går inte så bra, min smärta ligger på en tia, jag vill helst skära ut ryggraden och bena mig som en fisk, de pratar lugnt och fint som man ska till psykpatienter som är upprörda och försöker lugna mig till att stanna kvar, problemet är att jag inte har ångest och vill därifrån för att jag inte trivdes i övrigt. Problemet är att jag är i för dåligt fysiskt skick för att kunna ta del av vad de erbjuder. Många fina möten med dagpersonalen och jag hade gärna haft dem omkring mig nu när det känns så svart. Men min rygg skriker, jag vet att det enda som hjälper är sömn i en säng som inte gör ont.

Huset börjar vakna, patienterna undrar varför ingen gör nått, personal går förbi och säger sina artiga hej men ingen förstår att jag ligger och är torterad av min egen kropp. När läkarna pratar med mig och drar ut på tiden med sina rutiner för att släppa ut någon är jag en sur och snäsig patient. Jag har inte orken för det förväntade sociala spelet. Jag vill bara få lägga mig och slippa ifrån värken genast. klockan åtta får jag äntligen min smärtlindring och en taxi hem. Tog en sömntablett och sov bort hela torsdagen. Extra öm i kroppen och den vanliga värken med små tomtar som letar diamanter på min ryggrad jobbar på som vanligt, idag använder de gummiklubbor, igår använde de slagborr.