Snälla jävla värk, ge mig ledigt tre ynka timmar!

En sån där natt när det inte gick att få ro, slumrat till men mest legat och haft för ont, för ont för att sova, för ont för att kunna lyssna på boken. När man inte ens klarar av att ligga stilla är det inte roligt. Till middagen delade jag på en ost och trycket av den ansträngningen triggade febern. Efter det var det var det kört. 

 

Har fått en läkartid nästa vecka (äntligen) hoppas verkligen att det blir någon hjälp denna gång. Det är en ny läkare så det blir lite av att börja från början. Säger han att han vill ta bort mina mediciner och istället försöka med sjukgymnastik och terapi för hur man ska tänka kring smärtan kommer jag nog flippa. Det är så de brukar vilja börja, ofta har de inte ens läst journalen innan träffen. Har redan fått utrett från smärtrehab att jag gör allt jag kan på egen hand fysiskt, jag har varenda strategi för att inte låsa tankarna i värken och försöka leva ändå men vad hjälper det när smärtan fysiskt slår ut mig och förlamar mitt liv. Snälla ge mig en läkare som ger mig vård istället för begagnade beprövade råd!

Största nackdelen med att försöka vara en del av samhället är att folk uppfattar en som väldigt otrevlig när man inte sitter ner, säger åt folk att de inte får röra i en och går ifrån möten för att tiden som orkas är begränsad och febern stiger när den känner för, inte när mötet är färdigt. Jag tror inte någon uppfattar mig som glad och trevlig längre. Gud vad jag saknar att kunna vara en människa som välkomnas och uppskattas istället för att bara vara någon folk tvingas stå ut med. Alternativet är att inte göra något och isolera sig hemma i väntan på att bli frisk. Jag har väntat i 11 år nu och många av de åren tillbringade jag hemma, jag orkade inte kämpa, nu måste jag försöka, jag kan inte leva så.

Ikväll är det ett sånt där årsmöte, något viktigt som bara händer en gång om året, förbereder mig med att hålla ryggen stilla och hoppas att jag för en gång skull ska kunna vara med de tre timmar som mötet beräknas ta och att folk inte är allt för obekväma av min närvaro. Förmodligen kommer det att rasa redan på bussen, varenda fartändring känns som vassa hugg.